Intervju med Linda Lilje Millqvist 🇸🇪YR showjumper

Första dagarna i juni 2022 var Linda på besök i Karlskrona och vi bad henne titta förbi klubben för att svara på några frågor om livet, hästarna och ridningen!

Hej Linda!

Berätta om en vanlig dag på jobbet!

Jag kan berätta om mitt arbete i Belgien där jag bodde på en gård. Jag började klockan 08 med att fodra och släppa ut hästar. Sen fick jag en lista om vilka hästar jag skulle rida. Även chefen hade hästar att rida och var med som en hästskötare med allt praktiskt. På gården där jag arbetade är alla hästarna alltid till försäljning så det är alltid något som händer. Efter att ha skött och ridit var vi klara vid klockan 18-19 på kvällen.

Vad är din häftigaste hästrelaterade upplevelse!

Ok, det var speciellt att åka till Spanien för att tävla, för jag har velat det länge. Det blev som att slutföra ett mål som jag haft.

Vill du berätta om din stoltaste prestation?

Min första clear round på den ponny jag hade på foder. En annan stolt prestation var att jag debuterade 1,40 m häromveckan vilket var ett stort mål och som jag hållit på att arbeta mot med den hästen.

Vilken är din bästa placering?

Det är när jag senast vann i 1,35 m i Holland!

Vad är din största utmaning under året?

I höstas blev min häst skadad igen. Det kändes tufft att hålla motivation att fortsätta ”gå med den som en hund”, det är ju inte så kul…

Vad ser du som din största utmaning framöver?

Det är att etablera mig i 1,40 m sista året som Young Rider!

Hur är det att tävla för KLRK?

Jag började ju att rida här på KLRK. Även om jag inte står uppstallad här så vill jag vara kvar. Jag har ju mer kontakt här än med den klubb som finns i Skåne där jag arbetar just nu. 

Berätta om en häst som ligger nära hjärtat.

Jag jobbar ju i ett försäljningsstall så jag fäster mig inte vid hästarna så mycket. Men den betyder mest för mig nu är den häst jag har nu – Juloo – hon är extra speciell, det har gått väldigt bra vi klickar på ett mycket bra sätt och jag har mycket förtroende för henne. Jag fick Juloo som 18 åring. 

Hur ser din historia ut vad gäller hästar och ridsport?

Jag började i ridskola på KLRK när jag var 6 år gammal och testade det mesta och bland annat clear round på ridskolehäst. När jag var 11 år fick jag en foderhäst som även den startades i clearround. Sen skaffade jag Caresse, som var min första egna häst som 12 åring. Då red jag även min första officiella tävling. 

Hade du någon favorithäst på ridskolan på KLRK?

Ja, min favorit på ridskolan var Midwest. Minns inte men de fick kanske ta bort den för att den blev skadad…?

Hur blev du tävlingsryttare?

Relationen till tävlingar var det som fanns på TV, jag såg det som ridskoleryttare och tänkte ”du måste vara bäst i Sverige på att rida för att bli det”.

Men med tiden ökade jag gradvis. Jag blev medryttare, jag fick bli fodervärd åt en ponny och köpte egen häst och fick hjälp och stöd av kontakter. Väl där var det nyttigt att vidga vyerna, se hur hästhanteringen fungerar i Spanien.

Jag insåg även snabbt att i Sverige jobbar man mer långsiktigt med hästarna än i Holland. Det är skillnad på hästliv i Holland och Sverige. Hästhanteringen i Holland skiljer sig, det säljs ju så mycket hästar. Folk åker igenom Holland och handlar en häst – Sverige ligger på ett hörn i jämförelse. I Holland blir hästen mer en handelsvara, vilket låter lite hårt. Jag fick till exempel kommentaren att jag var inte var ”tillräckligt tysk” när jag spände nosgrimman. I Sverige tar en försäljning längre tid i försäljningen och sker på ett annat sätt. 

Jag har också varit på ett  ställe där det var ridskola – men även tävlingsplats. Det gav människor en chans att få små jobb där och sedan blev jobben större och större och ledde vidare. 

Har du känt nervositet någon gång?

Absolut de första tävlingarna, jag visste inte riktigt vad som förväntades  och det kändes oklart hur folk skulle se på en. Min ponny stannade en del och jag kände krav på mig själv. Sen när jag fick lite “snällare” hästar gick det bättre. Att tävla är en vanesak och när man skapar egna rutiner och får mer erfarenhet går det enklare.

Berätta om dina motgångar

Jag har absolut kraschlandat in i ett hinder så där!” Vid 1,35 m debut gick det verkligen bra tills sista hindret då vi kraschade rakt i hindret. Det är svårt när denna sporten är på så små marginaler. Men trots kraschlandningar har jag aldrig känt mig rädd – för jag har väldigt stort förtroende till denna hästen! Men vad gäller motgångar så ifrågasätter jag emellanåt mitt val av sport när jag är ute på promenad med min skadade häst mitt i vintern… Det är därför det är en fördel att ha flera hästar när man tävlar större. Det är bara djur, de kan vara skadade allihop samtidigt. Det är inte som i andra sporter då det bara ligger på dig själv!

Det är svårt när alla hästar har sin plats och en blir skadad och då kraschar ens planering. Och så har jag lite skuldkänslor och sånt när hästen är skadad “vad kunde jag gjort bättre”. Men – hästen kan ju bli skadad av att bara vara i hagen – de är lite oförutsägbara.

Slutligen – tillbaka till början på ridskolan, vad var roligast?

Jag gillar ju verkligen djur så från början var det mysigt att bara få pyssla om hästarna. Men hoppningen var ju självklart en favorit för jag har alltid tyckt om när det går snabbt! När man är liten har man inte heller konsekvenstänk? Min första galopp hamnade jag framför sadeln och Kristina Printzlow fick hjälpa mig tillbaka på plats!

Men när det gäller ridning så har jag alltid känt mig trygg med hästarna över lag. Ens tränare i dagsläget anpassar ju utmaningarna utefter förmåga. Jag hade blivit mer rädd om det var för höga hinder och det inte gått, men min tränare bygger upp en bana som hon vet/tror att jag och hästen klarar. 

Tips till yngre ryttare! 

• Se till att du har bra människor runt dig som kan hjälpa dig om du behöver. 
• Inte vara rädd för att fråga om hjälp, du behöver kunskap
• Var på en plats där du trivs, det ska vara kul. 

Text:

Molly Lilja

Edit Lennartsson

Emmi Thomsen