Intervju med Frida Ekström – tävlingsryttare

Hur ser en vanlig dag ut för dig på jobbet?

Tidigare efter att jag gått ut skolan arbetade jag i Tyskland och skötte och tävlade hästar på heltid. Men nu för tiden arbetar jag med helt annat än ridning till vardags och rider istället på fritiden.

Vill du berätta lite om din stoltaste hästrelaterade presentation?

Det var nog när jag red som junior och var utomlands och tävlade. Då vann vi med laget och jag kom fyra individuellt i EM. Sen som vuxen och efter att jag fått barn så skaffade hästen Acke och det var som en nystart!

Vilken är din bästa placering?

Det är när jag tog silver i SM som Young Rider (YR). Trots usla förutsättningar med dåligt väder och tappsko så genomförde jag det och tog silver! Men så klart även när jag placerade mig som fyra i EM och trea med laget.

Vad är din största utmaning under året?

Att få ihop tiden! Den ska räcka till familjen, barnen, jobbet, ridningen och ändå hinna tävla. Det är verkligen en utmaning.

Vad ser du som din största utmaning framöver?

Det blir att hitta Ackes ersättare. Han är ju lite äldre med allt vad det innebär. Jag hade en häst på gång men den såldes  – och det måste bli rätt för det är inte lätt att fylla Ackes plats!

Hur är det att tävla för KLRK?

Jag bor ju inte här i Karlskrona längre men tävlar ändå fortfarande för klubben. Därför känns det kul att komma tillbaka hit och se att den utvecklats och bara blir bättre!

Berätta om en häst som ligger nära hjärtat.

Acke! Och så självklart Make a joke som jag red EM på och som inte längre lever.

Hur ser din historia ut vad gäller hästar och ridsport?

Min mamma hade häst är jag var liten och jag var med henne i stallet tills jag började rida på ridskolan på KLRK. Efter en tid köpte vi ridskoleponnyn Bam-Bam vilket var att börja i helt fel ände med en d-ponny till mig som bara var drygt åtta år! Bam-Bam var 18 år när vi köpte honom men det kunde man inte tro och särskilt ett tillfälle minns jag extra väl att han betedde sig galet. Jag skulle vara med och hoppa honom på en tävling men det slutade med att han bockade av mig inne på banan och galopperade hem. De fick ropa ut i högtalarna och där och då var jag rasande arg men nu skrattar jag gott åt det!

Hade du någon favorithäst på ridskolan på KLRK?

Ja det var ju Bam-Bam så det var drömmen att få köpa honom.

Hur blev du tävlingsryttare?

När jag var 16 år flyttade vi till Skåne vilket mycket var för logistikens skull (Karlskrona ligger lite olyckligt placerat när det kommer till tävlingar). Då köpte vi Make a joke och jag tog mig till landslaget. När jag sedan gått ut skolan hittade jag en jobbannons i tidningen Ridsport och chansade och ringde – och hamnade i Tyskland! Jag tänkte ju att jag var jättekunnig men när jag väl kom dit och började jobba med att sköta, rida och tävla hästarna så lärde jag mig ju massor jag inte kunnat innan.

Har du känt nervositet någon gång?

Nej, jag har nog aldrig varit så nervös i tävlingssammanhang. Jag lärde mig väldigt tidigt att hantera det – du är ju där för att ha roligt och går det dåligt så släpp det och gå vidare! Min pappa introducerade mental träning redan från första början och även om jag inte tyckte att jag behövde det eftersom jag inte kände mig nervös så var det ju nyttigt och viktigt! Pappa var väldigt tidigt ute med det, i dag är det betydligt vanligare.

Berätta om dina motgångar

Oj, svårt… Det går ju alltid lite upp och ner? Jag ser ju inte det som motgångar utan mer som utmaningar. Möjligen var perioden mellan ponny och häst lite motig och ett tag åkte jag av väldigt mycket. Men det är bara att hänga i!

Har du något tips till alla ryttarna där ute?

Ja – glöm inte att ha ROLIGT när du rider.

Lär dig av dina motgångar och gå sen vidare.

Träna mycket!

Galoppera! Öva på det och håll inte på att konstra. Särskilt tävlingsgaloppen – tryck på och galoppera. Du kan inte komma in på en tävlingsbana och tro att det ska fungera om du inte övat och tränat.