Vi kämpade tillsammans i flera dagar och nätter för att hon skulle slippa smärtan från magen. Någonstans måste det få ett slut. Denna gången blev inte slutet som vi hade hoppats, men nu slipper hon ha ont. Hennes själ hade redan lämnat henne när vi tog de sista stegen ut från stallet. Lugnt och fint i nattens mörker och tystnad. En lättnadens suck och sen var det över. Fina Queen, en klippa och flockens stora trygghet. Snäll som få och burit både stora och små. Världens bästa kollega och vän. Galoppera nu fritt utan smärta och obehag. Vi kommer sakna dig Queen. Vila i frid.
